Bella Lektion Sex

Vi körde uppför backen. Hon blev varm. Bella. Temperaturmätaren flög i taket. Bäst att vila henne lite. Tänkte vi. Och stannade. Klev ur. Bestörta såg vi hur det forsade grön vätska från henne. I strida strömmar rann det. I riktning mot våra skor. Vad var detta? Vi frågade en förbipasserande vägkontrollant. Troligen kylarvätskan. Men eftersom det fortfarande skvalpade långt över maxsträcket var det nog ingen fara. Så vi fortsatte köra. Vid ett stopp fick jag av en händelse för mig att kolla oljan. Bara för att. Bara för att man ska. För att körskoleboken har sagt så. Mätstickan visade...en bra bit under minimisträcket. Oj. Inte bra. Frågade kvinnan i bilen bredvid om hjälp. Med att fylla på olja. Hon menade att motorn borde vara igång under själva proceduren. Resultatet blev en svartprickig dam. Fullständigt nerstänkt av oljan. Vi andra hann lyckligtvis hoppa bak några steg. Och undvek på så vis att bli kladdiga. Körde vidare. Kollade oljan igen. Lika lite denna gång. Fast vi fyllt på med en hel liter (som vi vuxet nog tänkt på att ha stående i bakluckan). Konstigt. Körde till en mack. Tänkte att det var lika bra att någon som verkligen kunde ämnet bilar fick sköta det här. Ytterligare en och en halv liter hälldes på. Men fortfarande visades inga tecken på någon förbättring. Nästa morgon. Dock. Visade oljetestet en klar överdosering av den svarta vätskan. Hmm... Inte bra nu heller. Bara att hoppas på det bästa. Fenja