Vi tog en tur till Auckland.
För att besöka tornet. Det höga.
Vacker vy över staden. Vi såg långt. Oändligt.
Delar av golvet var av glas. Att stå där var som att stå i luften.
220 meter ovanför marken.
Tänk om glaset brister. Och jag faller. Nej.
Stannade i två timmar. För att invänta mörkret.
Se staden byta klädnad. Från dag till natt.
Allt ljus. Från gatlyktor. Och bilar.
Det var fint.
Och jag stod på händer. Så klart.
Fenja
